(Typ en månad senare... ;)
"Nej men hej! Va kul å se dig igen! Det var säkert tio år sen sist vi sågs? Värst vad tiden går. Ja du förstår det är inte klokt... det kändes ju som om det var igår!"
Haha skulle egentligen skriva tidigare här men... upptagen som jag har varit, så blir det nu istället. ;) Man har ju jobbat flitigt! :)
Jepp nu har jag jobbat på Waynes. Kan inte fatta att det här är den sista veckan. 3 v är ju inte så långt... så det är ju inte så förvånande egentligen. Har verkligen trivts väldigt bra där. Alla är snälla, till min förvåning... hehe. ;D Näe, men innan första dagen så var jag beredd på dett allra värsta. Tokstressig miljö, arga och sura kolleger och allt annat neg. Tur att jag hade så låga förväntningar... för det blir oftast bättre av ngn konstig anledning?
Och sen var det kul att jag träffade Markus där. En gammal klasskompis från ettan (gymnasiet) som har jobbat där flitigt sen länge. Det var kul när han på första dagen skulle hälsa på den nya praktikanten (jag) och till sin stora förvåning utbrister "Nä, men... det är ju DU!!" och jag samma fras tillbaks.. med glimten i ögat. Haha... han e för go. Och kul att träffa personer som det var längesen man såg. Jag hade som glömt lite hur han var. Men nu har jag insett att han är ju verkligt trevlig. Redan första dagen ville han att jag skulle komma in i gänget och deras samtal, och det kändes som det inte alls var länge sen sist vi sågs. Och sen är han nog en av dem som med hjärtat ville instruera mig hur de olika arbetsuppgifterna skulle gå till. Och vilka omväxlande idéer sen? Haha... jag tyckte synd om Jack... ibland riktigt såg man att hans idétorka på lämpliga uppgifter var helt öken. Men men jag förstår. Det är ju faktiskt inte lätt alla gånger. Särskilt inte om det mesta är redan gjort. ;)
Sen var det väl vissa kolleger som jag har/hade svårt att liksom få grepp om. Asså att lära känna-mässigt. Men det börjar oxå bli bra. Jag hade världens bästa samtalsämne sparat till Karin och hon gick igång och vi snackade en del Marit B, och musikgillande i allmänhet. Det var nice. Kändes som hon fick lite grepp om me too.
Men asså.. killarna är ju rejält fåfänga. ;) Hihi... de är ju värre än jag ju! (Och jag är inte mkt av en fåfäng person... men helt felfri är jag ju förstås inte). De är som så gulligt innan de ska ut från köket och in till baren och kunderna. Snabbt kolla in looken i spegeln. Hur ser jag ut? Är frillan ok? Bäst att justera hårslingan där! Hehe.... de är bara för söta. ;) Jag kollar endast där typ efter lunch för att se om några matrester finns kvar runt munnen. Inte så mkt mer. :)
Åh! Jag träffade ju Mathilda där idag! Klasskompis från 2-3:an (still gym.) Jättekul att se henne! Hon hade ju en härlig blondblek nyans i håret, så först kunde jag inte känna igen henne när hon hälsade. Att hon har utbildat sig till spaterapeut var kul att höra och egentligen inte så förvånande. Det passar nog henne helt prima! Sweet.. :*
Har även sett Ola och Peter där förra veckan. Härligt att se dem. Men oj, så förändrad de såg ut.. särskilt Peter. :)
Mamma och Miranda var oxå förbi idag. De köpte den goda pasta salladen som jag tipsade om. Kul att se dem! Mamma var typ helt fascinerad av stället och blev sen intresserad av wrapsen. Ett bra alternativ till att återkomma. :)
Jo det är en offentlig plats jag jobbar på och mkt folk. Alltid ngn man känner igen. Ibland är det situationer då man inte riktigt vet om man ska säga hej eller inte. Särskilt till "nyblivna" bekanta... jag blir lite osäker på hur de skulle reagera tillbaks. Nästa gång jag ser en viss person ska jag försöka hälsa i rätt läge och se hur denne reagerar. (Blev som för feg idag på ngt skumt sätt). Skulle va kul att förgylla någons dag med ett enkelt och bra "Hej". Ett litet steg till att rädda världen liksom.. :)
(Kan skriva hur mkt som helst om Waynes... men orkar inte mer just nu... är det ngt är det bara att kommentera la blog :)
Puh... Blev sen att jag for till flarky flarken och red. Hoppning med Tarzan är en höjdare! Trots att de i förra gruppen hade värsta mardrömsritten med alla, utom en, avfallna, så gick nu alla hästar förvånansvärt bra. Alla var nog kanske beredd på det värsta. Men men jaja, lite koll har vi väl ändå. Vi skulle hoppa en bana en och en, och jag visste att Tarzan boy har tedens att gilla hoppläget för mkt och dundra på. Jag var väl beredd på det allra värsta även där och satte i bromsen efter varje hopp och satte kursen för rätt ridväg. Och resultaten blev.... YberBra! KUL att det ändå kan få funka ibland och skönt med inte så stora fel. Och skönt med en bra personkemi till en häst som hoppar strålande. Då är hoppning som bäst! ;)
Later!
Ps. Är det ngn som vet hur man laddar upp YouTube-klipp på bloggen? Jag blir galen! :O
Puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar