Hej!
Jaha, nu är man 21. Still growing young, så att säga. Känns bra. :)
Födelsedagen blev fin. Bra väder, fina presenter, umgås med min nära familj, tårta och god mat, krocket och allmänt mys. We like!
Presenterna fick nästan temat: Konst. Fick ett golvstaffli (Wee!!), färger och kolkritor, och även en målarduk(från M&M). Tadaa! Da Vinci - here I come! Har redan tidigare börjat med ett målarprojekt.. så detta leder bara till ännu mera glada stunder. :* Fick även mugg och tillbehör från Höganäs från Karro & Peter och en übersöt bakbok från Paue sen på kvällen.
Tårtan var utsökt med de första jordgubbarna (ovanligt sent iår) och grädde. Mumma!! Det gjordes oxå min älsklingsrätt: Spagetti och köttfärsås. Jag klagar inte!
Sen spelade vi krocket. Jag (var röd), Karro (blå), Mamma Inger (gul), och Pappa Ansgar (grön). Mamma ledde ständigt med pappa hack i hälarna. Jag höll mig svalt i mitten och Karro lite smått grymtande bakom mig. På tillbakavägen gick jag om både M&P, vilket var kul. Men... kuligheten varade inte så länge förrän mamma gick om mig och vann hela spelet och pappa som tvåa. Då var det bara jag och K kvar... men Karro smet förbi mig oxå. Tur egentligen.. för hennes spelentusiasmer var låga under nästan hela spelet. Roligt hade vi iallafall!! :D
En kul grej som alltid händer (inom Spel&Sport-sammanhang) är att Daddy Cool ska alltid visa och demonstrera oss unga den rätta tekniken. ;) Det roliga var att hans tekniker funkade inte alltid, vilket gjorde att jag valde att hitta min egen.. av inspiration av andra. ;D
Sen på kvällen for Jag, pappa och karro till sjön och fiskade. MYSIGT! Det hör sommaren till! Fick en hel del mörtar och en, som enligt mig, var en abborre eller ngt liknande. När vi kom hem så försökte vi ge Jonna och Frasse (the cats) lite godis, men de enbart nosade på läckerbitarna. Försökte göra ett fiskeakvarium i en av våra "tunnor" (av de resterande levande fiskarna) ;) men gick inte så bra :I. Dagen efter var det RIP för deras del. De är nog i fisk-himmelen nu <3.
Idag har jag och Karro gjort staden She-left-you osäker och handlat varor. Roligt att vara lite shopaholic igen, utan att låta allt för desperat.. hehe. ;) Shoppade en tröja (a la helt gratis via Hm club-rabatt), present till Paue och ett telegram. Roligt att Maria och Oskar ska gifta sig (9 aug)!! Måste därför skicka ett telegram (inte för att jag även vill ha ett brölloppskort tillbaka... neeejdåå... ;D )
på hemvägen mötte vi en misstänkt bil.. Hm? Jag tror att det var rätt syn. Jag vill tro på det.
Kram och tack alla som har grattat mig via sms, in real life och Facebook. Det värmer mitt hjärta med glädje! Tack Lina för att du ville baka en chokladtårta åt mig, fast vi inte är i Mullsjö. Jag smakar på den i mitt hjärta. Och tack TACK till alla än en gång!!!
Puss, eran Izza
torsdag 24 juli 2008
lördag 12 juli 2008
På jobbet
Hallåjsan! (Ett typiskt mamma uttryck som får välkomna ett nytt blogginlägg).
Har idag jobbat och jag måste bara säga att SKÖNT det är att vara hemma. Själva jobbardagen var väl inte direkt pest och pina, men att jobba till 16:45 tar på krafterna. Inom detta yrke. Och fatta... imorgon nalkas 7-21 passet (iiiii..), hur ska det gå? Nåväl skönt att man kan besöka Farmor som förhoppningsvis bjuder på hennes speciella och enkla gourmet-mat och hennes otroligt unika soffa!! (zZz...) På ett sätt längtar jag.
Var med om en s.k. fallrapport idag. M hade bråttom på toaletten och kunde inte vänta. Höll just på att "gå på toa" när jag kom. Jag backade ut rullstolen så hon fick komma till "svävaren" (hjälpmedel). Men när hon väl skulle stiga upp satt hon alldeles för långt fram i stolen, och hamnade i en sådan ställning att hon inte kunde resa sig upp. Hon var halverst redan nere. Jag kunde inget annat göra än att förskicktigt hasa ner henne på golvet och såg till att varken rygg, armar eller huvud slog i golvet. La sedan kuddar runt om henne för bekvämlighetens skull och tillkallade på hjälp av mina kära kollegor (i stil som "Victor Charlie Charlie"!!) ;) Resten gick snyggt, strålande och professionellt. Dessa lyftkranar är så fascinerande. Utan dem - ingen smidighet. Fattar inte varför de kom så sent till världen. Dom måste ju verkligen ha fått slita in the old days. :O
Men känslan att få sluta för dagen var incredible. Fatta när man öppnade ytterdörren och kände smaken av fräsch juli-luft. Så gott för själen!
På hemvägen blev det lite sing along song med the Westlife guys. ;) Kanske inte mina favoriter, men deras melodier är ju lite klämkäcka och texterna i sig är ju nästan för lätta att sjunga med till. Och ÅH så härligt det var att kunna sjunga igen. När man var förkyld tidigare så klarar ju inte rösten refrängen (Hihi.. fyndigt Izza!) så man fick vänta. Men okej... rösten kanske inte var helt återställt och de högre tonerna satt inte än men det gick bra ändå. Och så väntar jag på Mr Slempropp ska sluta våldgästa min hals och spotta ut sig själv! (Too much info... I Know!) Då kan man kalla sångfågeln ett faktum. (Eller?) ;D
Dagens hjälte: Sigge. (Som hjälpte mig med all disk trots att jag inte bad om det och vid ett tillfälle då jag var alldeles själv på C1. Yiaix! Men det gick bra... ;)
Ikväll är det förutom blogg och surf la net, filmen jag har väntat på: Tuck Everlasting! Tror att det kan bli en höjdare. ;)
Let's chillin' shall we? Oh yes we shall! :DD
Kärlek i massor! Kram //Izza - som bara är så otroligt glad och välsignad denna kväll. Jag vet nog vem som använder mig... haha... puss! :*
Har idag jobbat och jag måste bara säga att SKÖNT det är att vara hemma. Själva jobbardagen var väl inte direkt pest och pina, men att jobba till 16:45 tar på krafterna. Inom detta yrke. Och fatta... imorgon nalkas 7-21 passet (iiiii..), hur ska det gå? Nåväl skönt att man kan besöka Farmor som förhoppningsvis bjuder på hennes speciella och enkla gourmet-mat och hennes otroligt unika soffa!! (zZz...) På ett sätt längtar jag.
Var med om en s.k. fallrapport idag. M hade bråttom på toaletten och kunde inte vänta. Höll just på att "gå på toa" när jag kom. Jag backade ut rullstolen så hon fick komma till "svävaren" (hjälpmedel). Men när hon väl skulle stiga upp satt hon alldeles för långt fram i stolen, och hamnade i en sådan ställning att hon inte kunde resa sig upp. Hon var halverst redan nere. Jag kunde inget annat göra än att förskicktigt hasa ner henne på golvet och såg till att varken rygg, armar eller huvud slog i golvet. La sedan kuddar runt om henne för bekvämlighetens skull och tillkallade på hjälp av mina kära kollegor (i stil som "Victor Charlie Charlie"!!) ;) Resten gick snyggt, strålande och professionellt. Dessa lyftkranar är så fascinerande. Utan dem - ingen smidighet. Fattar inte varför de kom så sent till världen. Dom måste ju verkligen ha fått slita in the old days. :O
Men känslan att få sluta för dagen var incredible. Fatta när man öppnade ytterdörren och kände smaken av fräsch juli-luft. Så gott för själen!
På hemvägen blev det lite sing along song med the Westlife guys. ;) Kanske inte mina favoriter, men deras melodier är ju lite klämkäcka och texterna i sig är ju nästan för lätta att sjunga med till. Och ÅH så härligt det var att kunna sjunga igen. När man var förkyld tidigare så klarar ju inte rösten refrängen (Hihi.. fyndigt Izza!) så man fick vänta. Men okej... rösten kanske inte var helt återställt och de högre tonerna satt inte än men det gick bra ändå. Och så väntar jag på Mr Slempropp ska sluta våldgästa min hals och spotta ut sig själv! (Too much info... I Know!) Då kan man kalla sångfågeln ett faktum. (Eller?) ;D
Dagens hjälte: Sigge. (Som hjälpte mig med all disk trots att jag inte bad om det och vid ett tillfälle då jag var alldeles själv på C1. Yiaix! Men det gick bra... ;)
Ikväll är det förutom blogg och surf la net, filmen jag har väntat på: Tuck Everlasting! Tror att det kan bli en höjdare. ;)
Let's chillin' shall we? Oh yes we shall! :DD
Kärlek i massor! Kram //Izza - som bara är så otroligt glad och välsignad denna kväll. Jag vet nog vem som använder mig... haha... puss! :*
fredag 11 juli 2008
feelin' Groovy!
Haha... jobbade ikväll denna dag. Trodde att det inte skulle gå så bra med tanke på min förkylning (som iof har blivit bättre) men det gick strålande. Även fast jag idag skulle jobba på första våningen (för omväxlingens skull ;). Och alla var verkligen så trevliga och jag mötte allt folk med mitt proffesionella jag. ;) Nämen, det är kul att hjälpa och det ger positivt resultat.
Och en riktig "Räddaren i nöden" var jag när E inte kunde hitta sina glasögon. Anade att de kunde finnas i handväskan, trots att E påstod att hon hade letat där två gånger. Hm? Vars kunde dom finnas? ...Dom var i handväskan. Och med hennes leende gjorde jag nog hennes kväll komplett. Hon var så stolt att hon ville att alla skulle höra på denna underbara händelse. Folket tyckte nog att detta var nog bland det bästa som hänt på länge. Åh... alla är bara för sööta! :*
(Hihi... I'm sooooooo online right now! So thrilled!)
Och så har jag fått veta beskedet från ansökan idag. Jag är reserv på alla arbetsterapeut och är antagen till fritidspedagog. Just nu lutar det på att göra ngt annat än plugga. Är inte redo än och är för osäker på vad jag vill. Och SÅÅÅ LEESSS på att höra "Årets fråga: Vad ska du göra till hösten?". Ok ok... vi fattar!! Kan inte folk fråga ngt nytt istället. Som om utbildning och karriär är det ultimataste i världen! Hallå? Inte så konstigt att vi svenskar får ständigt undersökningar om att vi är så stressade. Fort fort fort ska det gå. Inte så konstigt att det inte finns några sengångare här. ;)
(Åh, flugor! Varför ska det bli så groggy på kvällarna.. de snurrar ju bara 1 litet varv och hamnar på nästan samma punkt på handen. Vad har de för liv egentligen. Jaja, flugan Greger (jag döpte honom nyss... som ständigt är i min närhet.. för nära) kanske behöver lite sällskap. Jag får väl inte klandra honom för mycket.)
Näe nu måste den pigge Izza sova. En dag imorgon att jobba med. :)
Puss! //Izzaya
(Psst... Still oneliiiinee.. ;)
Och en riktig "Räddaren i nöden" var jag när E inte kunde hitta sina glasögon. Anade att de kunde finnas i handväskan, trots att E påstod att hon hade letat där två gånger. Hm? Vars kunde dom finnas? ...Dom var i handväskan. Och med hennes leende gjorde jag nog hennes kväll komplett. Hon var så stolt att hon ville att alla skulle höra på denna underbara händelse. Folket tyckte nog att detta var nog bland det bästa som hänt på länge. Åh... alla är bara för sööta! :*
(Hihi... I'm sooooooo online right now! So thrilled!)
Och så har jag fått veta beskedet från ansökan idag. Jag är reserv på alla arbetsterapeut och är antagen till fritidspedagog. Just nu lutar det på att göra ngt annat än plugga. Är inte redo än och är för osäker på vad jag vill. Och SÅÅÅ LEESSS på att höra "Årets fråga: Vad ska du göra till hösten?". Ok ok... vi fattar!! Kan inte folk fråga ngt nytt istället. Som om utbildning och karriär är det ultimataste i världen! Hallå? Inte så konstigt att vi svenskar får ständigt undersökningar om att vi är så stressade. Fort fort fort ska det gå. Inte så konstigt att det inte finns några sengångare här. ;)
(Åh, flugor! Varför ska det bli så groggy på kvällarna.. de snurrar ju bara 1 litet varv och hamnar på nästan samma punkt på handen. Vad har de för liv egentligen. Jaja, flugan Greger (jag döpte honom nyss... som ständigt är i min närhet.. för nära) kanske behöver lite sällskap. Jag får väl inte klandra honom för mycket.)
Näe nu måste den pigge Izza sova. En dag imorgon att jobba med. :)
Puss! //Izzaya
(Psst... Still oneliiiinee.. ;)
tisdag 8 juli 2008
Det tar sig!
Hej!
Idag är jag tyvärr sjuk och ska försöka skriva snabbt för Adrian distraherar mig här. Han verkar oxå vilja trycka på dessa knappar. ;)
Hoppas att jag blir bättre snart... för det är så mycket jag vill göra på mina 3 lediga dagar. Typ måla för en gångs skull! Har så många idéer!! :D
Det jag eg ville säga i denna text är att det tar sig! Trodde aldrig att jag skulle få den möjligheten! Men Vännen min svarade på min bön och jag tackar så mycket för det. Och det gick ju bra! Det bästa tillfället jag någonsin varit med om och jag lyckades verkligen bara chilla, visa mitt jag och va ascool. Jag mena: BÄST JAG ÄR! (skryt där kanske... men det är endast pepp till mig själv:) Och vilket mottagande!! Ett alldeles utmärkt val om jag får säga det!
Nu måste jag sluta. Kroppen ropar efter soffan. Att ha ont i huvudet, sniff sniff och helt dåsig går nog inte ihop med att blogga. Haha... jag övervinner mig själv iallafall!! :)
Later!
Ps. Leendet betydde allt! Gav så mycket bekräftelse och rosor till hjärtat. Tack!
Idag är jag tyvärr sjuk och ska försöka skriva snabbt för Adrian distraherar mig här. Han verkar oxå vilja trycka på dessa knappar. ;)
Hoppas att jag blir bättre snart... för det är så mycket jag vill göra på mina 3 lediga dagar. Typ måla för en gångs skull! Har så många idéer!! :D
Det jag eg ville säga i denna text är att det tar sig! Trodde aldrig att jag skulle få den möjligheten! Men Vännen min svarade på min bön och jag tackar så mycket för det. Och det gick ju bra! Det bästa tillfället jag någonsin varit med om och jag lyckades verkligen bara chilla, visa mitt jag och va ascool. Jag mena: BÄST JAG ÄR! (skryt där kanske... men det är endast pepp till mig själv:) Och vilket mottagande!! Ett alldeles utmärkt val om jag får säga det!
Nu måste jag sluta. Kroppen ropar efter soffan. Att ha ont i huvudet, sniff sniff och helt dåsig går nog inte ihop med att blogga. Haha... jag övervinner mig själv iallafall!! :)
Later!
Ps. Leendet betydde allt! Gav så mycket bekräftelse och rosor till hjärtat. Tack!
onsdag 2 juli 2008
I Understand You, Ariel!
Hey Blog!
Var på Lappis i helgen. Lapplandsveckan som är det fullständiga namnet och pingstarnas sommar konferens i Husbondliden (bushigt men sant). Var riktigt kul, härliga seminarier, möten, folk osv. Synd kanske att jag inte alls kände många innan, men tur var att vännen Sara var med! :) Utan henne - inget lappis!
MEN - Det var oxå här det hände. Något jag säkerligen aldrig har varit med om förut. Ja isåfall inte lika snabbt som på en sekund. (Jag blir väl tyvärr bättre med åren... :J)
Jag satt i bänkraden och andades in atmosfären. Så småningom började jag fundera om inte en person skulle vara där någonstans. Jag sökte med blicken och började känna spänning i magen. Men det var som om någon ville rikta min blick åt ett visst håll, och i samma veva som jag vände mitt huvud fick jag musiken från Den lilla sjöjungfrun (du vet, i det tillfället som Ariel ser Eric för första gången) från "ovan" och jag såg Härligheten själv. Därborta stod han, omringad av massa folks huvuden bänkarna framför med den mysigaste tröja du kan tänka dig. Jag var fast - med ett töntigt snett leende på läpparna. (Jag undrar om det fanns med ett lysande skimmer kring denna individ. Jag misstänker det. ;)
Jaha och där satt man. Med den underbaraste känsla du kan tänka dig. Innerst inne kanske jag ville trycka på off-knappen, men vad kunde jag göra? Känslan satt kvar som handen i handsken och nog var den gjuten i cement alltid!! ("Like glow/Som gjutet!" Ace.... Du intelligenta man... ;)
Senare på lördagen blev det värre. Allting blev som en explosion inuti mig. Det fulkomligt sprängdes känslor som for ut och in, vilket ledde att jag befann mig hela dagen i ett upp och ner-tillstånd. Hela dagen var i sig helt bra. Jag umgicks som alla andra och jag fick oxå prata lite grann med den unike. Men denna KÄNSLA med stora bokstäver tog knäcken på mig. Jag förstår Sara att det inte var lätt för henne att säga några kloka ord när vi gick på en promenad och jag bara sprutade ut tårar och försökte förklara det bästa jag kunde. Men jag inser nu att detta tillstånd var ett av de svåraste för mig att förklara någonsin. Ja hela den kompletta känslan var nästan helt obeskrivbar, bara den "yttersta" faktan kunde förklaras. :l
Tack vare bön, stöttande kompis och ett lugnt rum fick mig att sova gott den natten. ¤¤¤(zZz)
På söndagen kändes det bättre. Jag och Sara satt och åt frukost och bara njöt av den utsökta havregrynsgröten. Jag satt då och då och kollade på folk som gick. Bla såg jag en kille som såg velig ut angående rätt sittplats. Men till min stora förvåning (efter att ha typ tokstirrat på honom) så såg jag att det var ingen annan än "Taadaaaa!!!" (eller "oooooAAAA!!!" <- The ultimate SingStar sound) Himself. Nuduschad och sådär SöndagsFräsch! :) Jag försökte med iver inte synliggöra att jag smälte som smör innombords.
På hemfärden kvittrade alla möjliga tankar upp. Bland annat en som fick mitt självförtroende att sjunka lite: "Får jag en jobbig blick för folk när jag tittar intresserad på personer & saker med mina STORA (enligt vissa) ögon?" Visst tror jag inte på det där, men tanken fick mig att fälla en tår. Och det blev inte bättre när Marcus bilspelare bjöd på några "godbitar" som:
- Raindrops keep falling on my head
- Will you still love me tomorrow?
- I have nothing
(Tog till mina brillor for protection. Ville m alla medel undkomma Miranda & Marcus ev framtida: "Vad är det?"- kommentarer..)
Nu denna vecka har det varit skönt att jobba. I allafall idag. I måndags var det bara skumt att byta miljö sådär tvärt... men det får väl ta den tid det tar. Och denna vecka är min 7-13 vecka = Lyckovecka!!! Det om något är vad jag behöver. Nu måste även en Izza sova... Ska se till så att sterion sätter igång klockradion på normaltid nu. Kl 05.oo - inte en kvart senare!!! ;) Sömniga pussar.... Love, Izza
Ps. Dagens tips: Citronfromage från Hemgården. MUMMA!!! :D
Ps.2 Helena, Tilde, Edvin och kusin Peter var på besök hos oss idag. Det kunde förstås inte missa att se vårat byggarprojekt. Dom verkade gilla det! Tilde kom fram till mig där jag stod och putsa taklistor och hon frågade mig om mycket. Sicken mycket intelligent tjej på 5 bast! Och jag har insett att det är viktigt att ta barn på allvar istället för att prata babyspråk. De har så mkt bra att säga. De inspirerar mig och jag tror nog inte att jag är ensam om att tycka så. Och fatta ändå så härligt i den åldern - livet leker, inga bekymmer och man lever i nuet. Det måste vuxna bli bättre på. (Vill föralltid vara ett barn eller åtminstone en ung individ i själen. Tror och Hoppas på det!)
Var på Lappis i helgen. Lapplandsveckan som är det fullständiga namnet och pingstarnas sommar konferens i Husbondliden (bushigt men sant). Var riktigt kul, härliga seminarier, möten, folk osv. Synd kanske att jag inte alls kände många innan, men tur var att vännen Sara var med! :) Utan henne - inget lappis!
MEN - Det var oxå här det hände. Något jag säkerligen aldrig har varit med om förut. Ja isåfall inte lika snabbt som på en sekund. (Jag blir väl tyvärr bättre med åren... :J)
Jag satt i bänkraden och andades in atmosfären. Så småningom började jag fundera om inte en person skulle vara där någonstans. Jag sökte med blicken och började känna spänning i magen. Men det var som om någon ville rikta min blick åt ett visst håll, och i samma veva som jag vände mitt huvud fick jag musiken från Den lilla sjöjungfrun (du vet, i det tillfället som Ariel ser Eric för första gången) från "ovan" och jag såg Härligheten själv. Därborta stod han, omringad av massa folks huvuden bänkarna framför med den mysigaste tröja du kan tänka dig. Jag var fast - med ett töntigt snett leende på läpparna. (Jag undrar om det fanns med ett lysande skimmer kring denna individ. Jag misstänker det. ;)
Jaha och där satt man. Med den underbaraste känsla du kan tänka dig. Innerst inne kanske jag ville trycka på off-knappen, men vad kunde jag göra? Känslan satt kvar som handen i handsken och nog var den gjuten i cement alltid!! ("Like glow/Som gjutet!" Ace.... Du intelligenta man... ;)
Senare på lördagen blev det värre. Allting blev som en explosion inuti mig. Det fulkomligt sprängdes känslor som for ut och in, vilket ledde att jag befann mig hela dagen i ett upp och ner-tillstånd. Hela dagen var i sig helt bra. Jag umgicks som alla andra och jag fick oxå prata lite grann med den unike. Men denna KÄNSLA med stora bokstäver tog knäcken på mig. Jag förstår Sara att det inte var lätt för henne att säga några kloka ord när vi gick på en promenad och jag bara sprutade ut tårar och försökte förklara det bästa jag kunde. Men jag inser nu att detta tillstånd var ett av de svåraste för mig att förklara någonsin. Ja hela den kompletta känslan var nästan helt obeskrivbar, bara den "yttersta" faktan kunde förklaras. :l
Tack vare bön, stöttande kompis och ett lugnt rum fick mig att sova gott den natten. ¤¤¤(zZz)
På söndagen kändes det bättre. Jag och Sara satt och åt frukost och bara njöt av den utsökta havregrynsgröten. Jag satt då och då och kollade på folk som gick. Bla såg jag en kille som såg velig ut angående rätt sittplats. Men till min stora förvåning (efter att ha typ tokstirrat på honom) så såg jag att det var ingen annan än "Taadaaaa!!!" (eller "oooooAAAA!!!" <- The ultimate SingStar sound) Himself. Nuduschad och sådär SöndagsFräsch! :) Jag försökte med iver inte synliggöra att jag smälte som smör innombords.
På hemfärden kvittrade alla möjliga tankar upp. Bland annat en som fick mitt självförtroende att sjunka lite: "Får jag en jobbig blick för folk när jag tittar intresserad på personer & saker med mina STORA (enligt vissa) ögon?" Visst tror jag inte på det där, men tanken fick mig att fälla en tår. Och det blev inte bättre när Marcus bilspelare bjöd på några "godbitar" som:
- Raindrops keep falling on my head
- Will you still love me tomorrow?
- I have nothing
(Tog till mina brillor for protection. Ville m alla medel undkomma Miranda & Marcus ev framtida: "Vad är det?"- kommentarer..)
Nu denna vecka har det varit skönt att jobba. I allafall idag. I måndags var det bara skumt att byta miljö sådär tvärt... men det får väl ta den tid det tar. Och denna vecka är min 7-13 vecka = Lyckovecka!!! Det om något är vad jag behöver. Nu måste även en Izza sova... Ska se till så att sterion sätter igång klockradion på normaltid nu. Kl 05.oo - inte en kvart senare!!! ;) Sömniga pussar.... Love, Izza
Ps. Dagens tips: Citronfromage från Hemgården. MUMMA!!! :D
Ps.2 Helena, Tilde, Edvin och kusin Peter var på besök hos oss idag. Det kunde förstås inte missa att se vårat byggarprojekt. Dom verkade gilla det! Tilde kom fram till mig där jag stod och putsa taklistor och hon frågade mig om mycket. Sicken mycket intelligent tjej på 5 bast! Och jag har insett att det är viktigt att ta barn på allvar istället för att prata babyspråk. De har så mkt bra att säga. De inspirerar mig och jag tror nog inte att jag är ensam om att tycka så. Och fatta ändå så härligt i den åldern - livet leker, inga bekymmer och man lever i nuet. Det måste vuxna bli bättre på. (Vill föralltid vara ett barn eller åtminstone en ung individ i själen. Tror och Hoppas på det!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)