The Reason

På något sätt kändes det som att det var meningen att saker och ting skedde. Det var meningen att pappa lyckligtvis skulle jobba ikväll, så jag kunde åka med honom in till stan. Det var meningen att jag hade känslan av att Nu var det dags att bege sig mot stan, till lägenheten etc och så vidare. Det var meningen att kvällen blev sen och att jag var så otroligt kvällspigg att jag glömde bort hungern. Det var meningen att två dörrar skulle öppnas. Det var meningen att vi glömde en lampa tänd. Och det var meningen att det fortfarande, i denna natt, snöade små fjun av bomull.

Varför?

Jo, för det var meningen att jag skulle prata i ca 1.5 timme med en person. Och det var där jag riktigt förstod att han är en av de finaste människorna på jorden. :)

Yours Truly,
Isabelle

Ps. Tack älskade Gud för att du skapar ögonblick som detta i mitt liv. <3