Asså min studiegrupp.. jag skrattar! :D
Ibland undrar jag hur våra kloka huvuden tänker? Vi är inne i en fältuppgift som vi ska göra och vi träffades efter föreläsningen för att snacka. Som vanligt så brusar de flesta upp sig och känner panik. Jag gissar att jag och Petters personligheter i detta sammanhang kanske är provocerande lugna, men skönt ändå att alla inte behöver vara lika hysteriska.
Vart är vi på väg? ;D Efter förra kursen så kom vi fram till vissa grejer som var bra, men främst grejer som vi måste jobba vidare med i våran grupp. Här hade jag egentligen inte lika många kommentarer som de andra, för jag tyckte att vår grupp inte var så illa. Men allt kan ju alltid förbättras! Men jag upplever ändå att folket är lite dubbla. Ena stunden satsar de ambitiöst och de vill att alla ska skärpa sig. Och andra gånger så stressar de sig i onödan, det ger ingen inspiration och att vi gör det här för att vi "måste".
Folk säger sig vara ambitiösa men ändå så ser de inte sin passivitet som uppkommer i mellanrum, och hör inte ibland kloka råd från tex. mig.
I det sista exemplet så blev jag lite smått skrattretande tokig på L. Hon bara kapade de saker som jag tipsade om idag. Ibland behöver hon verkligen att Lyssna mer på folk. Shape up! :P
Gruppen i sig är det iallafall inget fel på i stora drag. Vi kommer för det mesta överens och så kan alla säga sin mening. Det är bara det att ibland så gör vi "en höna av en fjäder" lite väl ofta. Det är faktiskt inte så stora problem som vi har att göra med. Det hela beror på vilken inställning man har.
Därför önskar jag ibland om att alla kunde ha en Petter-attityd. En "det blir bra"-inställning. Det vore kanonis! No worries.
//Izza
